Det känns galet att jag om en vecka går in i tredje och sista trimestern. Jag har börjat längta efter bebisen där inne så mycket nu. Vilket jag inte har gjort innan. Det har varit för svårt att förstå... Men när man dagligen känner sparkar så byggs ett band upp mellan oss, så har det varit för mig i alla fall. Om bara några veckor nu så kommer vi att träffas och livet kommer att förändras för alltid. Blir helt pirrig när jag tänker på det. Jag ser framemot den tredje och sista trimestern med en skräckblandad förtjusning. Det känns som att nu kommer man att växa väldigt mycket då bebisen ska gå från 1 till 3kg. Jag tycker faktiskt inte magen är så stor ännu så jag är ändå lite peppad på detta stadie. Däremot är jag väl mindre peppad på hur denna tyngd kommer påverka min smärta i kroppen. Men känner mest att man får ta dag för dag, så kommer det ju att ordna sig. Jag har äntligen fått remiss till rehab som förhoppningsvis kommer att hjälpa. Hittills har jag experimenterat själv genom besök hos massör, naprapat, akupunktur etc och inget har direkt hjälpt. Men jag vet ju inte heller hur illa det skulle vara nu om jag inte gjort dessa behandlingar? För jag kan ha bra dagar nu - dock så undviker jag nästan helt att promenera. Håller mig till gymmet, bassängen och mina pilatesklasser. Så jag lever ändå aktivt tycker jag men saknar mina strandpromenader något otroligt. Jag hoppas med hela min SJÄL att denna smärta i min piriformismuskel släpper när jag fött. Ser fram emot att gå promenader med barnvagnen längst vattnet. Om smärtan inte släpper så kommer jag att kunna få en kortisonspruta som tar ner inflammationen. Något man inte kan göra när man är gravid. Eller såhär, dom vågar knappt ge någon som helst behandling under tiden man är gravid... Känner mig i alla fall hoppfull om att det kommer ordna sig. Jag tänkte börja förbereda lite mer inför bebisens ankomst nu. Det har känts för tidigt innan men nu är jag mentalt redo. Jag vill skaffa vagn, säng och kläder etc. Jag tycker det känns som en liten stress att vi knappt har ett enda klädesplagg. Jag vet att man inte behöver speciellt mycket men samtidigt vill jag inte behöva känna en stress när jag fött att det inte finns några kläder i garderoben. Men tycker samtidigt det är svårt att veta vilka storlekar man ska satsa på och hur mycket av allt? Ska man ens köpa storlek 62 innan barnet är fött? Eller räcker det att ha lite 50 och sen lite mer av 56? Om du fått barn och har tips, dela gärna med dig i kommentarsfältet! Men vecka 28, nu kör vi! En vecka närmre bebis ankomst.
