Nu har det gått snart 5 veckor sedan Selma blev utskriven från djursjukhuset. Det är många av er gulliga som frågat efter en uppdatering kring Selmas mående. Så jag tänkte att det blir enklast att skriva ett blogginlägg om det. I början när hon blev utskriven så var det, som många av er vet, otroligt jobbigt att se Selma så svag. Jag var tvungen att konstant övervaka henne, ge henne runt 15 mediciner per dag och gå ut med henne ungefär en gång i timmen. Utöver det fick jag mata henne var 30:e minut för att försöka få i henne någon typ av föda. Hon ville inte äta då hon mådde så dåligt. Hon har sedan dess blivit bättre men fått lite bakslag också. Eftersom att hon har varit så illa däran så har ordet "blivit bättre", betytt myrsteg framåt. Det har aldrig varit så att hon en dag vaknat upp och varit sig själv igen. Utan man har verkligen fått ta dagen som den kommer. Hur många gånger har hon bajsat inatt vs igår natt? Hur mycket äter hon idag vs igår? Så har man fått jämföra på det viset. Det jobbigaste bakslaget har varit att hon haft sådant lågt blodsocker. En gång fick hon ett typ av anfall där hon förlorade kontrollen av sin lilla kropp. Det kallas på engelska "hypoglycemic attack", när blodsockret går under en viss gräns. Sök på det på YouTube så får ni se exakt hur det ser ut. Typ denna video beskriver väldigt likt hur Selma var när detta hände. Hon började nicka med huvudet först, sedan rusade hennes hjärta och därefter kunde hon inte stå upp på sina ben och började rulla på golvet. USH. Det var så j*vla hemskt. Men jag gav henne honung i någon typ av panik (?) och kvickt därefter blev hon sig själv igen. Hade hört det från veterinären någon gång och lyckats snappa upp det. Tanken var att besöka en specialist inom detta område förra veckan. Men jag följde faktiskt min magkänsla denna gång också och avvaktade då jag upplevt henne må bättre. Min magkänsla brukar stämma när det gäller Selma. Som när hon blev dålig och jag fick en sådan stark magkänsla av att "vi måste in akut NU", innan det ens blev allvarligt på riktigt. Jag fick höra efteråt att jag gjorde rätt att åka in så snabbt med henne. Men såhär - jag ser allt som en koppling till hennes tidigare besvär. Att hon skulle få diabetes eller någon annan typ av sjukdom kändes inte rimligt. Jag försökte tänka logiskt. Hon har diarré & haft under lång tid nu, hon har fått blod via en donator (herregud hon hade ju blodförgiftning!!!), hon har ätit mängder med mediciner och varit med om så sjukt mycket. Det är inte konstigt att hennes blodsocker är påverkat. Selma behöver återhämta sig. Punkt slut. Så, jag flyttade fram hennes specialisttid hos veterinären. Jag började ge henne mat 6-8 gånger per dag, för att hålla hennes blodsocker på en jämn nivå. Dagarna gick och hennes diarré började avta, hon blev piggare och mer & mer sig lik igen. Allt började gå framåt. Jag har dock haft sådant otroligt övervak över henne. Hon har inte varit själv en endaste sekund. Någon gång spydde hon. Men det var inget mer med det. Hon åt efter, drack och lekte här hemma med sina leksaker. Troligtvis spydde hon pga lågt blodsocker (man blir yr och spyr). Idag var VetAtHome här för uppföljning. Jag har ju snackat om dem innan - veterinären kommer hem till en & gör testerna hemma istället för att man behöver ta sig till en klinik. Det har varit underbart för Selma då hon slipper utsättas för stressen att komma in till djursjukhuset igen. Så idag tog de nya prover och nu till ett glädjande besked: Selmas glukos (blodsocker) är nu tillbaks där det ska vara. Hon ligger på skala 6,5, allt från 6 och uppåt till 10 (eller 11?) är normalt. Förra veckan låg hon på 1,5 (vilket är väldigt lågt och hon låg på risk för att få ett anfall igen när som helst, därav att jag haft sådan koll på henne). Så efter dessa glädjande besked kunde jag avboka specialisttiden en gång för alla. Nu ska vi vänta med blodprover ett par veckor för uppföljning. Om inget händer dvs. Men att andas ut, går det efter något sånt här? Det känns som att man är på bristningsgränsen hela tiden... Tänk om det blir dåligt igen? Svårt för mig att känna "Nu vänder det!!". För hon hade bra värden en gång och dagen efter blev hon dålig igen? Så ja, vi tar fortfarande en dag i taget. Men just nu, just idag, mår Selma bra. Denna period har varit något av det jobbigaste jag gått igenom. Kommer aldrig glömma när Selma blev förflyttad till intensiven och det enda jag gjorde var att säga till mig själv högt gång på gång "Snälla gud, snälla gud, Selma måste bli bra". Upprepade det för mig själv. Gång på gång. Men detta var den lilla uppdatering. Som blev ganska lång. Är så tacksam över att ni är så fina och bryr er så mycket om min lilla skatt. Kram på er och hoppas att ni har en fin kväll! <3
